Våning 6 på Länssjukhuset Ryhov
Jag tog upp mitt önskemål inför läkaren jag träffade för ungefär fem år sedan. Ett önskemål om att sänka dosen på Lamotrigin, medicinen jag äter för att epilepsianfallen ska hålla sig borta. Jag har efter det träffat tre andra läkare och nämnt samma önskan. Något år tidigare fick jag hastigt höja dosen efter ett par känningar av epilepsin. En höjning, som i mina ögon, var för tidigt insatt och utan någon undersökning eller ens fysiskt möte med en läkare. Då jag inte fått träffa samma läkare vid mina årliga besök har jag fått börja om från början inför varje ny läkare. Och varje läkare har haft sin syn och åsikt, inte lik någon annans.
Det har gått fem år och jag äter fortfarande samma dos på Lamotrigin. Men nu är min väntan över. Efter ett besök på Neurologen ska jag från och med imorgon ta en lägre dos och trappa ner mer efterhand. Framöver kommer det visa sig om jag klarar mig på en lägre dos. Om inte så är det bara att höja igen. Det tog sin tid men nu har jag fått min vilja igenom.
Hjulen snurrar, hjulen rullar...
Taggat med:
Epilepsi, fokala anfall, lamotrigin, neurologen, länssjukhuset ryhov
2 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Från sekreterare till vice sekreterare
Nästa inlägg: Besöket på Västerhäll
Skönt att du fick sänka medicinen! Håller tummarna för att det ska fungera i längden. ❤️
Tack, Maria! 🙂