Utvecklingskraft har nu avslutats efter två dagars program. För en vecka sedan kände jag inte till seminariet men igår var jag en del av programmet. Jag är ny deltagare i Levande Bibliotek sedan någon vecka tillbaka. Tanken är att jag ska dela med mig av idéer kring hur man kan förbättra sjukvården och även dela med mig av information om mina funktionsnedsättningar. Kanske inför en skolklass, kanske inför en grupp läkare. Mitt första uppdrag var alltså igår på Utvecklingskraft. Det blev ett lättsamt och bra samtal.

Dagen började med en inledning av Sveriges socialminister, Lena Hallengren. Hon nämnde flera bra saker bland annat att vården självklart ska vara lika för alla men hon frågade sig också vad det egentligen innebär? Jo, vården måste vara individanpassad.

ST:

Lena Hallengren
sitter på ett kontor 
och deltar i seminariet. 
Hon har blont hår 
och en svart tröja. 
Bakom henne står
det ett vitt bord 
och en grå glasdörr 
syns. 


Att vården ska vara lika för alla kan man tolka på olika sätt. Att den just är lika för alla, man gör alltid på samma sätt oavsett patient. Det kan även innebära att den är individanpassad. Man behandlar alla lika genom att anpassa sig till den patient man möter. Jag tycker om tanken på en individanpassad vård, lika för alla. För vad kan vara bättre än att bli förstådd och få sina behov tillgodosedda även när man befinner sig hos läkaren? 

 




Hjulen snurrar, hjulen rullar...