Träning är bra för alla. Men nej, träning är inte endast att befinna sig på gymmet och lyfta vikter. Träning är så mycket mer och innebär olika beroende på vem man pratar med. För mig började livet med träning på en intensiv nivå. Jag träffade regelbundet min sjukgymnast. Med henne tränade jag på att använda mina ben, att bibehålla den styrkan och rörelsen jag hade förmåga att använda mig av. Hon gjorde olika övningar med mina ben, jag stod i en barr. Med skenor på benen kunde jag sedan ta mig några steg framåt om jag höll i mig i barren. Hemma stod jag i ett ståskal. Jag tränade i flera år och när jag var i fyra-årsåldern började jag att gå med stöd av skenor på benen och en rullator framför mig. Vanligtvis börjar man gå i omkring 1,5 års ålder så jag var några år sen. Jag gick ofta och det fungerade bra. Det kunde ha förblivit så och till och med kanske ha blivit ännu bättre. Men så dök reumatismen upp en dag och träningen fick pausas. Jag var sex år gammal när jag fick barnreumatism
 

      


ST: Bild 1. Jag står i en röd ståstol framför
ett bord i mitt rum. På bordet finns det
en synth som jag spelar på. I munnen
har jag en napp. 

Bild 2. Jag står i en röd barr och ler. Jag
har på mig gråa mjukisbyxor och en gul
tröja. I byxorna sitter det fast ett par 
rosa hängslen. 

Bild 3. Jag är utomhus och går med min
rullator. Rullatorn är blå och har en
korg där fram. Jag har en blå och
rosa jeansjacka och blåa jeans på
mig. På huvudet har jag en vit mössa
och mina skor är röda. Bakom mig
syns ett gult hus och flera träd. 
 

Hjulen snurrar, hjulen rullar...
/Rebecka/