Smedbyn
Smedbyn, en mindre gata bebyggd av kullersten. Små, röda stugor i trä där smeder från början hade sin verksamhet. Smeder som sedan flyttade sin verksamhet till Husqvarna Vapenfabrik. De små röda stugorna blev då istället bostäder till smederna. Det här var i mitten av 1700-talet. Gatan med kullersten finns kvar, likaså de röda stugorna. Det är en charmig kontrast till det moderna som finns runt omkring.
Det moderna samhället är däremot många gånger mer tillgängligt för alla. Av naturliga skäl. Samhället utvecklas med tiden, så också människors tänk. Att möta gammalt med nytt är inte alltid enkelt men det fungerar oftast. I Smedbyn håller olika verksamheter numera till. Konstnärer hyr in sig, en fritidsgård finns i en av stugorna och en Second hand har nyligen öppnat i en annan stuga. Det finns möjlighet för mig att kunna ta mig in i en del av stugorna, man har moderniserat genom att sätta dit ramper. Men så är det den där kullerstenen. Glest ligger stenarna intill varandra på den lilla gatan vilket gör att rullstolens hjul hela tiden fastnar. Kullerstenarna är en vacker detalj, de hör till det gamla. Vid sidorna av gatan ligger det finmalet grus. Också det är svårt att rulla på men det är ett bättre alternativ än kullerstenen. Här hade man däremot kunnat möta gammalt med nytt. Bevara kullersten där den är men lägg stenplattor längs med sidorna så går det bra för alla att ta sig fram. Fint kan det också bli.
Redan när man kommer från parkeringen tar det stopp för mig. Jag möts av en trottoarkant som från båda hållen är lika hög. Trottoarkanten är alltså inte en kant till en trottoar utan blir bara som ett gupp, ett slags farthinder. Därefter möts jag direkt av grus. En enkel lösning till det här finns. Fasa ner en del av trottoarkanten och lägg dit stenplattor där det nu finns grus. Låt det gamla möta det nya.
ST:
Bild 1:
Smedbygatan. Röda
stugor i trä. Kullersten
i mitten av gatan
och grus längs
med husväggarna.
Bild 2.
Väg från parkeringen.
Grusunderlag och en
trottoarkant som är
hög åt båda hållen.
Rött staket i trä
och röda trähus.
Bild 3.
Närbild när jag tar mig
över trottoarkanten
med rullstolen.
Hjulen snurrar, hjulen rullar...
/Rebecka/
Taggat med:
Föregående inlägg: Vildmarkscaféet
Nästa inlägg: Läkaren som skulle på 1 maj-middag - Johan Öberg
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar