När jag var fyra år blev det konstaterat att jag hade barnreumatism. Med svullna och stela leder i längre skov hade jag inte möjlighet att stå på benen. Jag gick ingenting med rullatorn under de här perioderna. Det bidrog även till en påverkan då inte reumatismen gav sig till känna. Använder man inte sina muskler regelbundet blir de svaga och behöver tränas upp på nytt. Detta fick jag hålla på med om och om igen. Det tröttade ut mig. Benen blev sämre. Med mer sittande anpassade benen sig efter en sådan ställning. Benen blev mer böjda och gick inte att räta ut helt på grund av brosk som satte sig i knävecken. Idag är mitt vänstra ben i ett läge där det inte går att räta ut helt. 

Var kom min reumatism ifrån? Det är en autoimmun sjukdom som sägs vara ärftlig i varannan generation. Min mormor levde med ledgångsreumatism och kanske att det var orsaken till att jag sedan fick reumatism. Barnreumatism är en form som oftast försvinner helt i vuxen ålder. Jag har idag inte mycket känningar av reumatismen alls. Ett stelt finger eller ett svullet knä någon gång ibland men ingenting som stör min vardag speciellt mycket. Jag tar fortfarande medicin regelbundet. Methotrexate, samma medicin som jag har tagit sedan jag var fyra år gammal. Det är den enda medicin som har följt med mig i så många år, 30 år. För hur länge till får vi se.


ST:
Fyra gula tabletter
av Methotrexate
ligger mot en svart
bakgrund. 

 





Hjulen snurrar, hjulen rullar...