Ja, det ska göras svårt när det kan göras lätt. 

- Kan du byta sängkläderna i gästrummet också?
- Det tror jag nog att de kan göra själva. 

Jag bor på ett LSS-boende, ett så kallat serviceboende, sedan 2013. Då flyttade jag från Kristianstad hem till Jönköping igen. Jag flyttade hit för att jag tyckte att det lät som en bra lösning på den hjälp jag är i behov av. Jag kunde däremot inte ha mer fel. Det visade sig väldigt snart att jag inte alls kunde få all den hjälp jag behöver, det har varit strikta ramar att gå efter. Det kan gå flera dagar då det flyter på, då jag har "rätt" personal hos mig. Personer som vet och förstår hur jag vill ha det omkring mig i mitt hem. Sedan kommer det någon annan som inte alls har koll. Som kanske inte vill ha full koll? Personer som nonchalerar personers fria vilja och integritet. Som ovan. 

Onsdagar innebär hjälp med städning för min del. Idag önskade jag hjälp med att byta sängkläder inne i gästrummet där min syster och systerson sover nu när de är på besök i Sverige. Det var en halvtimme kvar av min tid för städning och allt annat var klart. Jag fick inte det svaret jag ville ha och hade förväntat mig. 

Självklart kan min syster byta sängkläder själv, min systerson på snart 3 år har däremot svårare för det. Jag vill dock erbjuda lite service när de hälsar på, de är ju mina gäster. Jag har hjälp av personal och bor på serviceboende av en anledning. Det är inte för att det är bekvämt att låta någon annan göra saker åt mig. För att slippa göra saker själv. 

ST: Utsikt över min
gård. Lägenhetshusen
omringar gården. Där
syns fyra mindre hus
som är sophus och
cykelförråd. I mitten
är det en rondell där
en grillplats står. 

Skillnaden mellan personlig assistans och servicebostad är större än vad många tror. Har du en personlig assistent ska denna vara dina armar, ben, röst och ögon. Det som du saknar förmåga att använda dig av själv, helt enkelt. Bor du på ett serviceboende ser det annorlunda ut. Där måste du samsas om hjälpen tillsammans med dina grannar och planera alla dina insatser. När det handlar om att någon ska vara ens armar, ben, röst och ögon kan du inte förlita dig på detta. Du måste alltid vara beredd på att du kan få ett nej, att det kan bli till en diskussion och att du kan behöva ringa till enhetschefen och ifrågasätta saker. Numera har vi en bra enhetschef. En person som är mänsklig, som ser till den enskildes behov och försöker tillgodose ens önskemål så långt det är möjligt. Hos enhetschefen är ingenting några konstigheter utan snarare självklarheter. Det ledsamma är att det inte alltid är så hos personalen som jobbar på plats. De som utför insatserna. Det är där allting bromsas. 

Att var och varannan dag behöva bli ifrågasatt och få kämpa för mina rättigheter är ganska jobbigt. Det tar på krafterna. LSS fungerar inte som det en gång var tänkt, hur rättar vi till bristerna?

 


Hjulen snurrar, hjulen rullar..
/Rebecka/