Det talas alltid så vackert om att personer med funktionsvariation ska behandlas likvärdigt med personer utan funktionsvariation, men är det verkligen så? Nej, min uppfattning är att det är mycket som är orättvist. Vad jag förstår så är tanken med färdtjänsten att den ska fungera som ett alternativ för oss som inte kan använda kollektivtrafik, men så upplever jag det inte. För det mesta funkar det okej, men ibland havererar den privata planeringen. På nyårsafton 2021 hade jag planerat att gå ut och äta med en kompis och vi hade bokat bord till kl. 17. Chauffören ringde upp mig och frågade var jag var, jag gick ut på parkeringen för att han skulle se mig men vi hittade inte varandra. Detta upprepades flera gånger, jag ringde både chauffören och kontoret flera gånger och jag blev över en timme försenad till middagen. Jag tycker det är fruktansvärt orättvist att bilarna åker om man är över tio minuter sen men de själva kan vara hur sena som helst, vi har faktiskt också ett liv med tider att passa! Jag som är synskadad och har svårigheter att orientera mig kan inte ge vägbeskrivning till en chaufför som inte hittar vägen och sedan få höra att jag inte ska vara irriterad, för det är inte chaufförens fel, vems är det då? Det är väl ändå han som kör bilen? Jag har ringt Serviceresor och blivit lovad att ärendet ska tas vidare och att jag ska få en skriftlig ursäkt, och då är det okej för mig, men det är inte okej att haverera en hel dags planering. Jag kan konstatera att tanken med färdtjänst är god men det finns mycket kvar att göra innan färdtjänsten uppfyller förväntningarna.


ST:
Karin sitter vid
ett träbord. I
handen håller 
hon upp ett
vykort med
ett hjärta i flera
färger. Karin har
ljust, långt hår
och en vit tröja
med färgat mönster
på sig. Hon skrattar
in mot kameran. 


 /Karin Soelberg/