1989 var ett bra år, ett år att minnas och att uppmärksamma. Det var året då den senaste begränsningen kring rösträtten togs bort. Myndighetskravet, som bland annat innebar att personer med psykisk och intellektuell funktionsnedsättning inte fick möjlighet till att rösta, försvann. 

Långt in på 1900-talet levde personer med olika funktionsnedsättningar och sjukdomar som omyndighetsförklarade. En del steriliserades och många placerades på olika hem, så kallade "anstalter för efterblivna". Den som var omyndighetsförklarad hade ingen rösträtt och man fick inte ingå några avtal, göra affärer eller fatta viktiga beslut. Detta skulle istället skötas av en tilldelad förmyndare. Man fick heller inte gifta sig. Fram till år 1945 fick inte heller personer inom fattigvården rösta. Situationen blev bättre från slutet av 1960-talet men det var inte förrän 1989 som riksdagen tog ett beslut om att vuxna inte får omyndighetsförklaras. Det var alltså inte förrän så nära i tid som 1989 som alla fick rösträtt och som personer med funktionsnedsättning började att ses som fullvärdiga medborgare. 

Vi, personer med funktionsnedsättning, fick rätten på vår sida 1989 kring en viktig sak. Rätten till att rösta. Men ses vi som fullvärdiga medborgare? Både ja och nej. I frågan kring rösträtt gör vi det. Vi får rösta. Men kan vi rösta? Ja, en del av oss. Alla har inte den möjligheten. En del kan inte ta sig till en vallokal på egen hand och alla har inte någon som kan följa med. Alla förstår inte hur man poströstar. Alla förstår heller inte hur det går till när man röstar i en vallokal. En del har möjlighet att få med sig hjälp men blir ens röst sin egen då? Kanske. Men om inte personen i fråga fullt ut förstår och därför ber om råd kan det lätt bli att det resulterar i någon annans röst istället. Inte av någon ond tanke utan det är helt enkelt ett resultat som kan bli av att hjälpa till. Även personer som själva kan ta sig till en valllokal kan på plats ha svårt för att kunna rösta. Fysiskt. Är alla röstlokaler tillgängliga för alla? Nej. Det kanske finns möjlighet att ta sig in till lokalen och att byggnaden på så vis är tillgänglig. Men så möts man av röstbåsen, små och trånga där ingen plats för en rullstol finns. Och bordet? Det är i ögonhöjd och oanvändbart av en sittande person. Det finns alltså de som kan ta sig till en vallokal, ta sig in i byggnaden, plocka till sig sina röstkort men som sedan hindras att fullfölja sitt röstande på grund av ett bord som är alldeles för högt. Bord är det ingen brist på, det finns gott om bord. Låga bord, som alla kan använda sig av. Det är en enkel detalj som är lätt att ordna. Självklart finns det fler hinder som kan uppkomma så det finns många olika behov att ta hänsyn till. Därför är det så bra att det finns en tillgänglighetslag att gå efter. Då blir det inte fel. Om man känner till den. 

Jag är inte överens när det gäller att Sverige firar 100 år för allmän och lika rösträtt i år. Jag är en av de som inte hade rätten att få rösta förrän 1989. Om jag hade varit i rätt ålder då. Jag är en av de som lever i ett utanförskap på grund av okunskap, oförståelse och slarv. Jag är en del av samhället men inte apå lika villkor som alla andra. Ibland, men inte alltid. Det vi firar i år innebär att vi kom ytterligare ett steg närmare till ett samhälle för alla. Kvinnor fick rösträtt men som sagt inte alla kvinnor, bara de friska. Jag föredrar att fira någonting där alla är inkluderade, även sådana som jag. Det är ett bra tag till men kanske att jag som 98-åring får möjligheten till att uppmärksamma en bra dag?

Den här veckan har vi Demokrativeckan i Jönköping. Detta uppmärksammar vi genom en demokratistuga som står intill Spira Konserthus. Olika intressenter använder sig av stugan och i förmiddags befann sig olika personer inom Funktionsrätt Jönköpings län där. Jag var en av dem. Det blev kalla timmar i stugan med ett fåtal besökare. Jag hade hoppats på fler besök med bra diskussioner. Demokrati är en viktig sak att prata om. 

ST: 
Spira Konserthus
syns på avstånd. 

 

   

ST: 
Bild 1. 
Johan Steirud, Paulina
Lallerman och jag sitter
framför Demokratistugan. 

Bild 2. 
En roll up där det står
"Alla människor är födda
fria och har samma värde. 
Vi arbetar tillsammans
för att få leva i ett samhälle
för alla!"

  

ST: 
Bild ovan.
Jag tillsammans med Johan Steirud. 
Bild nedan.
Jag sitter utanför Demokratistugan.


 



Hjulen snurrar, hjulen rullar...